Varje dag är en ständig kamp mot mina "tvångstankar" om mat och min kropp även om jag blivit friskförklarad. Men det är bara siffror på ett papper.
Inne i mitt huvud har jag en ständig kamp mot mig själv och det är faktiskt jobbigt. Jag tycker fortfarande (helt ärligt) att jag är tjock trots att jag kanske inte är det, men de är sånt jag inte kan se, det är blockerat i mitt huvud.
Jag kan förstå att folk runt omkring mig tycker att jag är en börda ibland och att jag är väldigt känslig, och ja, det är jag. Men ibland måste man välja vad man kan och inte kan säga till mig för jag tar väldigt lätt åt mig av saker och ting. Allt kan missförstås och när det gäller mat och kropp så har jag väldigt lätt att missförstå och ta åt mig av allt som därefter i mitt huvud vänds till att jag är tjock, vilket inte alls är menat ur den andres mun.
Livet är inte en dans på rosor, allra minst för mig som fortfarande har ett ständigt gräl med mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar